Det är sannerligen tvåsamhetens tid.

Carl B Hamilton har i dagarna filosoferat i tv-soffor kring en Westling-effekt på vår samhällsekonomi;
jag tar det till mig som den intellektuella gigant han ändå är i egenskap av folkpartist och greve,
men också nationalekonom.


Tyvärr så har det inte fått tillräckligt genomslag i svensk media.

Detta hindrar inte Schibsted från att dra egna slutsatser, när de nu annonserat att Aftonbladet och SvD ska gå från särbo till sambo.

Här kan man dra paralleller och se personifieringar av kronprinsessans samliv i dessa tidningar.
Men är det relationsmässigt hälsosamt att låta en ekonomisk situation vara den avgörande faktorn i ett sådant beslut? Kan det här innebära att kvällstidningens Linn Heed får utrymme för sådana viktiga frågeställningar i morgontidningen? Vi läser i konkurrentens bilaga:

TT: Redaktionella samordningar?
- Det är inte det första vi tittar på. Det kan man väl inte utesluta…

Igår tog vi upp den negativa utvecklingen i svensk media att ägna alla redaktionella resurser åt politisk analys och debatt, med resultatet att människor upplever sig sakna forum för kollektiv fettförbränning och tv-röstningskaos. Det här bekräftar tyvärr den bilden.

Så skriv under protestlistan som vi kommer att skicka till Schibsted.
Vi uppmanar även våra läsare att kontakta SvD:s ansvariga utgivare Lena K Samuelsson och uttrycka oron över vad tidningens framtida inverkan på Aftonbladet kan innebära i stort. Att influensen skulle bli den omvända är föga troligt;
Klick! mot Brännpunkt - lösnummer mot prenumeration – David mot Goliat!

Maila: [email protected]

Flashback är ett fenomen som alltid har intresserat oss här på modeord; mycket naturligtvis på grund av de många nyord som har sin grund på sidan. Sidan i sig själv tror jag inte behöver någon närmare presentation, vi kommer presentera en ny tråd veckovis.

Veckans tråd behandlar en förvirrad ung mans sökande efter en mening i livet.

Jobba på gym vs läkare?
Är det bättre att bli läkare eller tjänar man lika bra som om gymtränare?
Många vändingar; ironi, dubbelironi och trippelironi utlovas.

Tråden finns här

Huvudbonader kan vara pricken över i:et.



Denna värmande mössa i grönt, gult och rött ger en passande inramning av ansiktet, men det är inget för gemene man;
det krävs karisma, attityd och ett helhetstänkande för att bära den - bilden är därför en vägledande illustration.

Lokaltidningarnas motsvarighet till kvällstidningarnas lådvinstest är den årliga "SÅ AKTIV ÄR DIN RIKSDAGSLEDAMOT". I tidningen finns sedan en lista där man går igenom hur många motioner respektive ledamot lagt, det journalistiska arbetet blir sedan att ringa upp de tre som ligger längst ner på nämnda lista och "ställa denne tills svars". Den som lagt flest vinner. Den som lagt det minsta antalet spär på politikerföraktet i hembyn. "Han gör ju inget utan ska bara ha pengar" brukar vara den naturliga linen i många svenska hem kring frukostbordet.

.

Den moderate riksdagsmannen Rolf Gunnarsson borde då naturligt vara en av bättre av med sitt Facebookgrupps-lika highlightande av samhällsfrågor. Här har vi en man som presterar för sitt yrke, ingen fråga är för stor eller liten för att inte kunna inspirerar till en motion. Det underbara med hans genomgångar är hur ett ofta komplicerat ämne kan tryckas in en kort text.  Det som gör honom närmast unik är att hans ovilja att slå sig samma med partikamrater, de flesta skrivs på egen hand och det är väl just det som är det fina.

Till viss mån är det också lätt att vara raljant över hans gärning. Samtidigt är Rolf precis det vi vill ha i en demokrati, han plockar upp de frågor som finns i hans Dalarna hur stora eller små de än må vara. Får han ett brev från en väljare om problem med kamphundar så kommer det en motion om just det. Varken mer eller mindre, ett förbud helt enkelt.

Här finns motionerna från de senaste motionstiden.


Ibland är motionerna helt enkelt för underbara. Med den här vill Rolf stoppa ett förslag innan det ens är lagt.

---

Som en motvikt till den samtida tendensen i svensk media att ge utrymme åt mer djupgående analyser av statsmakterna, på bekostnad av den redan utrotningshotade hemma-hos-journalistiken, så drar vi vårt empatiska strå till stacken av… ytlighet till sin ytterlighet:


Där dimensionerna i likheterna är ändlösa.

Så sensmoralen i att hjärnan bakom ipren-mannen, vilket är en certifiering i finkänslighet för folklighet, också låg bakom den vinnande make-overn i valet 2006 tar vi en annan gång.

Bland det bästa jag vet är att kolla på debatt. Det är framförallt kvalitén på Janne Josefssons programledarroll som får mig att sitta där vecka efter vecka. Glädjen som lyser upp hela rummet när han har ett "hett spår" är mycket smittsamt. Det faktum att man ser att han betraktar sig själv utifrån är programmets huvudnummer.

 Det är en hjälte han ser som obekymmrat kan prata med rosengårdsborna eller barnen från Angered; som sjäviskt tar smällen med överheten från Örgryte eller Stockholm.

Det är när Janne kämpar för att hålla tilbaka tårarna för att Försäkringskassan tar en cancersjuk kvinnans ersättning som debatt är som mest underhållande i min bok. När han suckar djupt och tittar på minstern och säger "Du är stolt över det här. Hur känns det?" följt av ytterligare en suck fylls jag med glädje.

Jag vet att det är fejk och Janne vet att det är fejk.

Vi är överens och det är det viktigaste.

Spola fram till 3:05 i detta klipp. Se fem sekunder och se sen den magiska kontrasten framträda. Det är vackert vänner. Vackert.